Flag of Sweden Flag of Spain Flag of Germany Flag of Great Britain

 

Hur Genterapi Fungerar

Våra celler innehåller kromosomer som består av trådar med information i form av DNA. Cellen använder delar av detta DNA som kallas gener för att bilda proteiner (äggviteämne). Om en cell får en ny gen kan denna ändra vilka proteiner som cellen bildar. Virus är effektiva att introducera en ny gen i en cell. Forskare har skapat virusvektorer från vissa virus genom att göra dem säkra och oförmögna att föröka sig. Vid genterapi används en virusvektor för att infektera celler hos människa och introducera nya gener. Cellen använder sedan dessa gener för att bilda nya proteiner. Ibland ersätter genen ett protein som cellen saknar, ibland bildar den ett extra protein som har en användbar funktion.

Denna studie använder ett adenovirus för att infektera celler. Adenovirus orsakar normalt hosta och förkylning, och är mycket vanliga. Viruset har förändrats till en virusvektor så att det inte kan kopiera sig självt när det har infekterat en cell. I stället introducerar det i cellen en gen för ett protein som kallas vaskulär endotelcellstillväxtfaktor (VEGF).

Virusvektorn injiceras i moderns livmoderartärer, vilka förser livmodern med blod. De celler som bekläder artärerna bildar sedan mer av VEGF-proteinet. Vid IUGR finns en relativ brist på tillgängligt VEGF i blodcirkulationen. VEGF är viktigt för att skydda kärlen, det gör att blodkärlen dilateras och att nya blodkärl bildas, vilket innebär att livmodern förses med mer blod och att fler näringsämnen och mer syre överförs till barnet. Under den följande månaden försvinner den introducerade VEGF-genen och virusvektorn, vilket innebär att proteinet inte bildas för all framtid. Hittills utförda studier tyder på att cellerna bildar VEGF under cirka en månad, vilket ger fostret tid att växa och utvecklas. Det är också viktigt att studier visar att varken virusvektorn eller proteinet övergår via placentan till barnet.